Jag har skrivit förr att melodifestivalen borde läggas ner men ikväll
satt jag och tittade på hela programmet. Jag tyckte inte vinnarlåten
var någon höjdare precis.

I paus underhållningen var herr Rybak med och jag blev glad
över att se honom! Hans sätt att spela fiol på är underbart!
Jag vill också ha fart, hoppa runt & ha kul när jag själv spelar.

Fiol? Vad snackar du om fröken Andersson? Vänta så ska ni få höra!
Jag var runt 10-11 år som jag bestämde mig för att börja spela
på ett instrument och inte vilket instrument som helst utan en fiol.

Morfars bror spelade fiol och jag tyckte det lät häftigt.
Jag fick aldrig chansen att träffa honom som jag hade velat.
Då kunde vi ha spelat tillsammans!

Trots lektionerna var trista så tyckte jag det var roligt på ett sätt.
Jag minns såväl när vi åkte iväg till olika ställen och spelade på.
Ingen gång var den andre lik. Vilka spel minnen!

Den häftigaste upplevelsen under åren var när jag för första gången
stod på en scen. Tillsammans med flera andra människor & min lärare.
V-ås konserthus var fullsatt den kvällen och jag känner fortfarande av
nervositeten och klumpen av rädsla som jag hade just då.

Huvudet snurrade och det som fanns där
inne var, är fiolen stämd? Kan jag alla mina låtar?
Kvällen slutade i applåder och i glädje. Vi hade lyckats!

Högstadiet närmade sig med stormsteg och jag slutade helt.
Undrar fall spelandet finns kvar uti fingerspetsarna?

Jag har nämt hans namn lite tidigare i inlägget. Rybak!
Drömmen vore att få spela ihop med honom om jag nu
tar upp fiol spelandet igen.

Vem vet, i framtiden kanske jag står på en scen igen.
Tillsammans med honom!
Vi skulle göra världen osäker ihop!